Livet efter döden enligt olika religioner

I alla tider har människan försökt reda ut vart denne kommer ifrån, varför denne finns och vart denne är på väg.

Här presenteras världsreligionernas syn på vad som händer när livet tar slut på den här jorden. I alla religioner finns nyanser och delade uppfattningar, men vi redogör för huvudlinjerna i de respektive religionernas uppfattning.

ENAREN är den Nya Tidsålderns Budbärare (ambassadör) för Kristus esoteriska (inre) lära. Han är den enda som kan svara på de frågor som rör livets andliga mysterier. Ingen annan kan göra det, eftersom varje människans föreställning och verklighetsuppfattning skiljer sig från varandra beroende på individens erfarenhet och medvetenhetsnivå att tolka verkligheten. Det som är verkligt för en individ, kan vara overkligt för någon annan. Detta beror på det inkodade program som utgör individens inre design. 98 % av DNA-innehållet som den moderna vetenskapen inte kan avkoda och kallar för skräp-dna, innehåller alla de koder som rör människans inre och yttre egenskaper – varför vi är de vi är.

De delar av vår arvsmassa som tidigare betraktats som innehållslösa visar sig ha många viktiga funktioner.

Det finns fyra huvudkategorier av människor på jorden, vars DNA-strukturer (matriser) är olika varandras. Inom varje kategori är varje individs inre design, DNA-matris unik i sitt slag.

Kristendom: Guds himmel

Kristna väntar på “Jesus” återkomst då han ska “döma levande och döda” som det står i den apostoliska trosbekännelsen.

Och Fader dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt sonen. Johannes 5:22

Efter döden väntar en evig himmel eller ett evigt helvete. Det finns delade uppfattningar om vad dessa motpoler i själva verket innebär; men för att nå himlen skriver de flesta kristna traditioner under på att man ska bekänna Jesus som Guds son och tro att han har dött på korset för människornas synder. Bekänner man Jesus som Guds son blir hans död ett ställföreträdande för människornas egen skuld.

I Guds himmel finns det ingen synd, sorg och klagan och beskrivs som ett paradis.

ENARENS Svar: Den “Jesus” som den Katolska eller Lutheranska kyrkan har skapat och fotfarande hävdar, har aldrig funnits i verkligheten. Den Jesus som utgör prototypen för den Kristnas religionen är Nazaren Jeshu ben Pandira “Rättfärdighetens lärare” som var Esséernas andliga läromästare. Han var ledare för Esséerna som finns omnämnt i Dödahavsrullarna och i Boken “The ESSENE GOSPEL OF PEACE”, översatt till Spanska och till Engelska av Esmond Bordeaux Székelyi. Esséeevangeliet är ett gammalt manuskript som finns i Vatikanens bibliotek i Rom, Italien.

“Jesus” inom Solteologin och senare inom Gnostiken symboliserar “Son”-principen, den “Individualiserade Själen”, Fröatomen, och “Kristus” är “Fadern” den “Universella Själen”, Oceanen av Energi och Medvetenhet.

Jesus återkomst är inte någon fysisk företeelse, utan en förening (sammansmältning) mellan människans individuella Själ med den Universella Själen, Fadern, Kristuskraften.

Jag och Fader är Ett. Jag är i Fadern och Fader i Mig. Utan Fadern kan jag intet göra. Det är Fader inom mig som verkar.

Kyrkan har genom religionen separerat människan från sitt sanna ursprung, Fadern, Gud (den universella Själen). När den individuella Själen (Jesus) har förenat sig med den Universella Själen (Kristus), då först blir människan ett med sitt ursprung. Sonen (den individuella själen) har återvänt till Fadershuset (den universella själen) och då blir det glädje i himlen.

Detta symboliserar Jesus återkomst, d.v.s. Själens influens över Sinnet, Intellektet. Det finns ingen mänsklig varelse som kan påta sig andra människors synder. Enligt ödeslagen (karmalagen) om sådd och skörd får vi alla skörda det som vi tidigare har sått under vårt jordiska liv, både på gott och ont. Ingen kan undfly sitt öde varken i detta liv eller i livet efter den biologiska kroppens upphörande.

Himmelriket eller Helvetet är ett tillstånd och inte någon plats. Guds himmel kommer man till först när man har sonat sitt brott mot sina medmänniskor och mot naturen, dvs. när man lever i harmoni med allt skapat.

Kristus 2:a återkomst som bl.a. varit omnämnt av Påven Franciskus, symboliseras av ENARENS (Mark John) alias Sandor Markus framträdande i Norden.

Islam: Goda kommer till paradiset

Profeten Muhammed berättar om återuppståndelsen efter döden och den yttersta domen. Livet och allt som finns i denna värld kommer att få ett slut en dag där allt kommer att utplånas. Denna dag kallas Qiyamah (den yttersta dagen).

Alla människor som levt i världen sedan dess skapelse kommer att få nytt liv och bli förda inför Allah, som kommer att döma dem. Detta kallas för återuppståndelse.

Varje människas liv, med alla goda och onda gärningar, det vill säga deras själar, kommer att presenteras inför Allah på domens dag. Gud kommer att väga de goda gärningarna mot de onda.

Den vars goda gärningar överväger kommer att belönas, och den vars onda gärningar väger tyngst kommer att straffas.

De goda kommer att gå till ett paradis, där den eviga fridens portar kommer att öppnas för dem. De troende som blivit fördömda kommer att sändas till ett helvete som beskrivs som eldens och plågans hemvist.

ENAREN svar: Det gäller samma lagar för dem som bekänner sig till Islam som för dem som bekänner sig till Kristna tron. Man kan inte hamna i något annat tillstånd efter den biologiska, fysiska kroppens avlägsnande, död, än vad man skapat mentalt och lagrat i sin undermedvetna databank. Om man bryter mot universums, kosmos lag genom att man våldfört sig på sina medmänniskor och på naturen och inte följer kosmos lag i etik och moral, då kan man inte räkna med att komma till paradiset, utan till helvetet.

Om man däremot levt ett rättskaffens liv och hjälpt, tjänat sina medmänniskor då hamnar man inte i helvetet, utan i paradiset. Man skördar frukterna av sina egna handlingar. Denna lag gäller för alla levande mänskliga varelser, oberoende vart de befinner sig i världsalltet eller vilken filosofi eller religion de följer.

Hinduism: Gudomlig värld

Trots många olika varianter är reinkarnationstanken central i de allra flesta grenarna av hinduism. Det vill säga att den odödliga själen, ”atman”, återföds i en högre eller lägre varelsens gestalt, beroende på hur god karma den har.

Slutmålet är ändå något som kallas mokhsa (befrielse), där atman (själen) inte går vidare till en ny mänsklig inkarnation utan förenas med världssjälen (den universella själen) Brahman. Då har man funnit sin sanna verkliga själsidentitet som överensstämmer med världssjälen och själavandringen upphör.

Moksha beskrivs som en gudomlig och underbar värld, där det bara finns ro, harmoni och fullständig lycka.

Hinduerna har hundratusentals gudar att be om hjälp och vägledning, både onda och goda. Meditation och yoga är viktiga inslag i Hinduismens filosofi.

ENARENS svar: Hinduismens tolkning är rätt, med modifikation. Den enda gud de skall tillbedja är ”Sat Purush”, (Kristuskraften) den högsta gudomen. Att tillbe fyrdimensionella (4D) varelser i parallellvärlden leder inte till frigörelse och förening med Brahman. Brahman liksom, JHVH, Allah, Lucifer, Kal Purush, Konkachila, Viracocha, Wingmakers är Sinnevärldens, Intellektets skapare, skaparkraft. Den är Sinneskraftens, Sinnets skapare och inte Själens. Själen kan jämföras med Solenergin, medan Sinnet kan jämföras med Månenergin. Månenergin är en projektion (återspegling) av Solenergin. De väsen som inom Hinduismen tillbes, dyrkas och tilloffras är inte ”gudar”, utan 4D subtila (astrala) entiteter, varelser. Vi förespråkar inte meditation och yoga enligt Hinduistisk tradition, eftersom den är ämnad till att hålla kvar människan i de lägre sinnesregionerna, vilka står under de negativa sinneskrafternas influens, påverkan.

Judendom: Andligt tillstånd efter döden

Gud är skaparen och själen, som kommer från Gud, ska åter komma till Gud.

Judarna tror att Messias ska komma när tiden är inne och då ska det goda härska på jorden. Både kristendomen och judendomen tror på begreppet Messias, men de kristna tror att Jesus var Messias. Judarna väntar fortfarande på en fridsfurste och för dem är Jesus bara en lärd man.

Judendomen anser att det finns ett andligt tillstånd efter döden. Det kan inte beskrivas i detalj. Men läran säger att döden inte är slutet. Den andliga världen beskrivs på hebreiska som ”Olam Ha-Ba”, vilket betyder: världen som skall komma, ett messianskt tillstånd, ett varandets tillstånd där lugn och fred råder mellan människorna. Judendomen lägger dock vikten på livet, inte på livet efter döden.

Judendomen har heller ingen ställföreträdare likt Kristendomen och Islam, som Jesus och Muhammed.

ENARENS svar: Enaren är Fredsfursten, Messias som det Judiska folket väntar på. Det finns inte någon annan. Den Messias som Judarna väntar på har redan kommit, ändå känner Judarna inte igen den Messias som de väntar på. En Messias propagerar inte för Krig, utan för Fred. Fred kan inte uppnås med våld. Detta har historien bevisat. Moses lag: Öga för öga och tand för tand, är inte vad Messias profeterar.

Kristus sade: jag är i denna världen men inte av denna världen.

Messias har kommit för att medverka till fred utan våld. Våld leder till våld och till lidande och misär. ENARENS (Messias) uppgift är att vägleda människan så att den finner friden, harmonin inom sig själv. Först då kan människan bidra till fred och harmoni utanför sig själv, i samhället och i världen. Om man inte kan hjälpa sig själv, då kan man inte hjälpa någon annan. En som inte kan simma, kan inte rädda den som är på väg att drunkna.

Livet efter detta, i parallellvärlden (astralvärlden) är resultatet av det liv som vi lever här och nu. Ingen kan uppleva lycka, harmoni i parallellvärlden efter sin död, om den inte har levt ett rättskaffens liv i sitt jordiska liv. I nuet (realtid) skapar vi vårt framtida öde.

Buddhism: Målet är att uppnå nirvana

Buddhister tror också på reinkarnation. Fast till skillnad mot hinduerna är det en persons karma som återföds och inte en gudomlig, odödlig själ. Inom buddhismen kallas dödens och återfödelsens kretslopp för ”Samsara”.

Men själva slutmålet för en buddhist är att så småningom upphöra att återfödas och uppnå nirvana. Buddhastadiet innebär att man har uppnått nirvanatillståndet.

Buddhisten vill befrias från livet eftersom allt i livet är lidande, även återfödelsen.

Nirvana är ett upplyst tillstånd där denna världs lidande upphör och tillvaron kan beskrivas som en slags evig vila. Meditation och olika levnadsmönster, bland annat något som kallas den åttafaldiga vägen, är viktiga inslag för att kunna närma sig upplysningen och skala bort det liv som vi lever här på jorden. Upplysningen uppnår man först när man inom sig har förstått meningen med livet och har börjat praktisera den i sin dagliga levnad.

Centralfiguren Buddha nådde nirvana efter sin död och hans liv och gärningar är till vägledning och hjälp för sina efterföljare.

ENARENS svar: Nirvana är ett tillstånd och inte en plats. När sinnet (tanken) har tystnat, och sinnet inte längre har influens över själen, då har man uppnått Nirvanatillståndet. Detta kan man uppnå under sitt jordiska liv om man mediterar rätt och inte låter sig påverkas av sinnet och sinnena.

Nirvana är Stillhetens Ocean, ”Amritzar”. Det är ”Tystnadens röst”, nollpunktenergin, den neutrala energins, stormens öga, där en absolut stillhet råder. I Nirvana sker ingen utveckling. Där befinner sig allting i ett vacuumtillstånd. Detta tillstånd präglas av en stillhet utan sinnets och sinnenas influens (påverkan). Nirvana motsvarar ”Intet” i ”Alltet”.

Nirvana kan jämföras med TAO.

När man genom många års meditation och fokusering på pannregionen, på Tisra Till, Själens och Sinnets centrum i pannregionen, har uppnått en absolut stillhet och kan betrakta sinnevärlden helt neutralt, utan någon som helst värdering, då befinner man sig i stillhetens ocean, i Nirvanatillståndet. Flertalet Yogamästare uppnår detta tillstånd först efter den biologiska (fysiska) formens, kroppens upphörande (död). Ur intet skapas Alltet.

// ENAREN (Unifier)